Åldern på barnen i denna skola är mellan 3 och 13 dvs. Låg och mellanstadium. Skoldagen börjar ca 7-8 och slutar mellan 12 och 1. Efter 11 kan man inte göra så mycket eftersom barnen blir trötta och hungriga. Ett av de projekt som Amazonasföreningen vill göra skall leda till att även denna skola skall kunna odla sin egen frukt som barnen kan få som mellanmål Lucy hade sedan möte med lärarna och Petronella som skall resa till Härryda i höst. Anna och Britta visades runt i olika klassrum där dom hälsade på barnen och fick se läromaterial på shipibo och spanska. I ett klassrum spelade några pojkar ett spel med egentillverkade trä-plattor som någon slags variant på puttekulor. Ett spel som kanske Härrydabarn kan få lära sig. Och en tanke är att kanske hade puttekulor varit toppen i denna miljö där grus, lera och sand ännu inte har täckts över med ett lager asfalt. Under vårt besök var det rast, men några barn satt ändå och jobbade med böcker och teckningar i varje klassrum. Lokalerna låg utspridda över en yta och regnet hade förvandlat torr mark till lera och vattenfyllda diken.

Vi fick också uppleva hur regnet kom i skurar innan himlen till slut sprack upp. Inget paraply i sikte och regn verkar inte bekymra särskilt mycket. Anna fick tillfälle att prova skolans toalett som likt ett jakttorn stod högt över marken. Trappan upp var hal och slirig, inne fanns en toalettsits och hela konstruktionen var avsedd som komposttoalett. Liknande finns nu ute i byarna, genom organisationers försorg, men är tydligen inte särskilt populära. Människor här är inte mer förändringsbenägna än människor i Sverige Vid ett sådant här besök förväntas vi köpa av mammornas hantverk vilket vi också gjorde. Efter att Lucy genomfört sina olika möten köpte vi några små broderade portmonäer. Vi åkte tillbaka till hotellet för lunch. Bänkade oss vid ett bord ute under tak men fick snabbt flytta innomhus när det tropiska regnet började ösa ned. Regnet fortsatte att vräka ned och fick effekt även på de unga potentiella stipendiaterna som idag skulle träffa Lucy och Maria-Loyda i Ametra-huset (föreningens hus) för information. Byarna ligger så utspridda och med långa avstånd så regnet hindrade många att komma. 8 fanns på plats av 22. Av dessa var 6 tjejer vilket är positivt eftersom programmet senaste år haft fler pojkar och därmed skapat obalans. Regnet och åskan höll i sig, det regnade in i Brittas hus och vägen utanför hotellet förvandlades till en strömmande å. Vägen av grus längre upp på gatan var en strömmande lervälling med vallar av grus. Vi fick besked om att den planerade turen med båt till byn San Francisko och Santa Clara måste flyttas till fredag eftersom vägen mellan byarna är ofarbar. Resten av eftermiddagen ägnades åt att planera hur intervjuer av stipendiater skall gå till på torsdag. Nu har vi en plan! Lucy måste intervjua i grupp pga att det är så många sökande men det är svårt att bedöma förmåga till initiativ och samarbete vid gruppintervju. Därför skall Anna och Britta förbereda enkla samarbetsövningar som ungdomarna skall få göra. En volontär i föreningen som hyr Ametra-huset skall få hjälpa till att tolka. Beteenden skall observeras som komplement till intervjuerna. Det blir ett bra sätt för Anna och Britta att hjälpa Lucy att välja ut en mindre grupp på 9. De slutliga 6 stipendiaterna kommer att utses efter att Maria-Loyda har gjort besök i deras hem för att se vilka som bäst behöver Amazonasföreningens stöd.

Somliga går i leriga skor, säg vad beror det på?