Corazion de Pucallpa

Universidad Nacional de Ucayali
Corazón de Pucallpa

Under en tid har studenterna inom juridik  på Universidad Nacional de Ucayali arbetat med ett  projekt, där målet var att skapa en öppen diskussion om hur Corazon de Pucallpas samhälle hade det.  Samtidigt skulle barnen få dagsaktiviteter med  lekar och tävlingar.

Studenterna från Universitetet samlades klockan 10.00 under samlingshuset som området hade. Ljudanläggning, ballonger och tygstycken i Blått och Vitt riggades upp.

Ett stort bord med fyra stolar placerades mitt under den stora banderollen som symboliserade Universitetets namn: ”Universidad Nacional de Ucayali”

Människor och nyfikna barn strömmade in med stolar och bänkar. Alla hade på sig sina finkläder, det märktes att folk såg fram emot att det hände någonting i området.

Två utklädda tigrar ställde alla barnen på ett led och drog vidare mot byns enda kiosk. Där satte studenterna på musik och en rad lekar och tävlingar genomfördes med alla barn. Vinnaren fick hämta ett pris i kiosken.  Det var en sån otroligt härlig känsla att se barnen leka och skratta. Amazonas föreningens studenter Milusca Linares och Girela Castro hade ansvar över barnen.

Jag passade på att gå till de vuxnas tält och lyssna på vad de hade att säga.
De pratade om att ingen har pengar till att köpa den mark de bor på och om hur Peru är korrumperat. Att familjevåld och alkohol förekommer i hemmen. Under diskussionen kom det upp att det är ett problem att familjen ibland måste jobba i andra städer och att barnen saknar sina föräldrar. Skolan var ett ämne som togs upp, i denna delen av området finns det inga skolor. Tv programmen som sänds är inte lärande, människorna var besvikna på att Perus regering inte tog detta på allvar. De ville ha ett tv program för barnen att lära sig. Dengue feber togs upp och hur stadens alla avgaser och damm gör barnen sjuka.

När mötet var avklarat anlände barnen. Kyckling och ris serverades samtidigt som barnen fick  leksaker. Vid den här tiden var klockan 14 så alla var hungriga ! Priser delades ut till de personer som engagerat sig mest i Corazon de Pucallpa samhället.

För mig var det både roligt men också sorgligt att se all den fattigdom,  och viljan att få en bättre framtid men inte förutsättningarna för det. På något sätt så blev allt detta jobbiga lättare att ta in när man såg hur glada barnen var. Stipendiaterna från Amazonas föreningen Milusca och Girela var fantastiska. De var hela tiden glada med barnen och slutade inte sitt arbete förrän den sista personen hade gått hem.

En dagsammanfattning skriven av Jessica Maria Karlsson , 23-01-2017