Sorgens dag och engelskalektion

1987 En fredlig protest som slutade i 10 dödsfall

Idag är det sorgens dag. Eller det är en dag värd att minnas här i pucallpa. 1989 så hölls en fredlig protest från bönderna i pucallpa.
Idag åt jag banangröt med cacao till frukost det var supergott!

Men istället för att möta dem sköt polisen i pucallpa ner Shippibos så att 10 dog. Cecilio min lärares vän var då tvungen att fly till Sverige eftersom  han hade en sådan politisk viktig roll.  Staden var därför lugn idag(2017)

Idag åkte Gemas mamma iväg på jobb igen och vet inte när hon kommer tillbaka.  Det var en kort visit. Solen gassar och det är lite svårt att andas!

Luz utanför hennes hem!

klockan 15,00 träffade jag Luz en utav våra stipendiater!
Vi möttes med hennes son. vi gick och köpte ice slush! Det var jätte gott och fanns i alla olika smaker. vi gick och jag pratade Engelska, jag brukar göra så med dem som vill lära sig engelska att jag först pratar på engelska och sedan pratar på spanska med dem.

Hennes hus var simpelt det var bara ett rum med jordgolv. hela hennes släkt ägde en stor del av en plätt som var lerig. här fick man ta kanot över till varandra när man ville hälsa på under regnperioden. Jag fick se alla hennes vackra hantverk! och jag kommer definitivt att köpa mer när jag åker hem!

jag köpte ett armband av hampa garn och av nötter som röda. det är min favorit! det är förvånande hur snabbt människor vänjer sig.Jag kan till och med tycka det är skönt att det är vindigt så att det fläktar en varm sommardag.

Vi hälsade även på hennes mamma som bodde i huset bredvid. Oj vilken liten tanta det var. Svart hår med en vacker lugg. en och 40 cm lång. vacker shippibo klädsel. i hennes hand höll hon en apa som hade ett rep om midjan. Det märks att apor är vilda djur och jag tyckte det var jättejobbigt att se apan i det repet. Det är så det är här dock!

Efter att vi pratat och umgåtts för att se hennes hus så gick vi vid liten bäck som var vid hennes hus. En liten kille på kanske 5 år paddlas genom bäcken. Det var så varmt att jag och Luz gick till Ucayali universitetet och badade i Amazonasfloden! Det var väldigt härligt. jag låg där bland träden och simmade. flöt. Plötsligt så bet en fisk i min hals! Jag blev livrädd ! Jag kände verkligen de sylvassa tänderna mot min strupe och jag sprang upp ur vattnet. Det var mitt silverhalsband som blänkte och lockade till mig fiskarna tror jag. Många Shippibos kan inte simma. Jag blir alltid påmind om hur vi har det i sverige, i Sverige har vi till och med i våran skol lag att vi skall lära oss simma.

Min gata i Nueva Era

När jag kom hem till Nueva Era så gick jag till mormorn för att sy. Precis när jag gick förbi kyrkan i Nueva era så gick folk ut. Mitt ibland alla 50 människor stod jag nu förvirrad och kände mig annorlunda. Inte annorlunda på ett dåligt sätt. Bara annorlunda. Människor i området kände igen mig för som alla vet så finns inga hemligheter bland Shipibo. Jag tror alla i Nueva Era visste att jag skulle flytta in i familjens Castros hus innan jag visste det.
Stjärnorna lyste vackert i mörkret och innan jag gick och la mig i min säng tog jag en dusch i natthimlen, jorden är ändå en helt fantastisk plats att leva på!