Vem hade väl trott att mötet med den verkliga regnskogen skulle vara så fantastiskt. Vi anade att vi skulle få uppleva rikt djurliv och hög luftfuktighet likt vår tidigare erfarenhet av regnskogen på Universeum i Göteborg. Vi är stumma av förtjusning. Floden förde oss från Yarinacochas hamn till byn San Francisco i en peke peke i 40 minuter.

Under färden ser vi ett träd vars stam är delvis täckt som av ett stort svart täcke. Getingar har svärmat. Maria-Lloyda pekar upp mot några trädtoppar och säger att hon ser en apa. Vi letar febrilt med blicken men tycks inte ha den på vår radar. Gråa fåglar med orange stjärt skränar ikapp med vår långbåts tvåtaktsmotor. Rovfåglar som cirkulerar kring något fjärran byte

Steklar, fiskar, vattenkrasse som flyter runt i små öar längs med vår färdväg. Utlagda fisknät med tomma petflaskor som flöten. Färden är en fröjd för både kropp och själ.
Framme vid byn möttes vi av barn som badade och hjälpte båten in till stranden som var full av folk. Vi fick gå upp på en hemmasnickrad trappa likt en landgång upp på en lång upphöjd brygga på höga stolpar. Här gällde det att titta var man satte ner foten och helst gå på bärlinan.

Bananträd och camo camo träd kantade vägen. Långt där framme öppnade sig entrén till byn i den frodiga grönskan. Vi tog oss vidare landvägen med tuk tuk mot byn Santa Clara, en färd på cirka femton minuter. På vägen dit besökte vi en plantskola som drivs m h a Alianza Arcana. Projektet är kopplat till det faktum att förändringar i Amazonas har gjort att fisken försvinner och mat måste ordnas på annat sätt. Regnets effekter var väldigt märkbara, djupa spår, stora pölar och fastkörning med vår tuk tuk i den röda leran. Då är bra att vi har två Amazoner med oss som kan dra loss vår tuk tuk.

I Santa Clara besökte vi först skolan. Barnen var i full gång att plantera växter.

Bakom skolan låg ett grönsaksland där mat odlas för kommande lunch bespisning. Målet är att skolan skall vara självförsörjande med skolmat. Efter skolbesöket var det dags för shopping. Många kvinnor hade samlats och vi försökte vara så rättvisa som möjligt när vi handlade halsband armband broderi mm.

Intill skolan låg ett vackert orange grönt hus (Dagens bloggfråga: Vilken scoutkår i Göteborg har dessa färger?) Isabel bor där och hennes 80-åriga pappa är shaman av den goda sorten More Info. Vi fick hälsa på honom där han låg i hängmattan och vilade.

Intrycket av vårt besök i dessa byar är att här är livskvalitén mycket högre än i det tätbefolkade Yarinacocha. Byarna är tysta, det är snyggt och städat på gatorna och husen ser ut att vara omhändertagna. Här finns ström, vatten, avlopp och t o m internet. Sedan vet vi att byar långt bort inte har tillgång till el och IT. Även om de här byarna är välmående ser vi att fortsatt stöd behövs.

Fredagslunchen på den flytande hamnrestaurangen Anaconda var livlig. Det är nämligen så att på fredagar slutar man tidigare och då firar man med god mat och spontan dans på restaurang golvet. Vi kände att vi ville svänga loss likt lokalbefolkningen i sann ‘after work’ anda. Vår arbetsvecka avslutas senare med en middag ihop med tidigare stipendiater som ni kommer att få lära känna lite längre fram. Nu har vi varit i Peru i en vecka och det känns som en månad något som har bidragit till det är att vi tre som reser verkar ha samma sorts ögon vilket tredubblar upplevelsen.
När skymningen faller kommer vi att ha en alldeles speciell bild på näthinnan – floden och Amazonas som är Shipibo indianernas liv!

…There’s a whole generation with a new explanation. People in motion people in motion.